................................................. 243.2. SKADESTÃNDSANSVARET I STANDARDAVTAL ................................................................................................................ 253.2.1 Beskrivning och analys av skadestÃ¥ndsansvaret i NLS 19.................................................................................... 264. MÃJLIGHETEN ATT KANALISERA SKADESTÃNDSANSVARET I EN HANDELSKEDJA ........ 304.1 SKADEVÃLLARENS ANSVAR I PRAXIS .................................................................................................................................. 304.1.1 NJA 1985 s. 641 ..................................................................................................................................................................... 304.1.2 NJA 2001 s. 309 ..................................................................................................................................................................... 314.1.3 NJA 2007 s. 758 ..................................................................................................................................................................... 324.1.4 Sammanfattande analys av de undersökta rättsfallen ............................................................................................ 344.2 ETT EXEMPEL Pà EN HANDELSKEDJA .................................................................................................................................. 354.2.1 C:s ansvar gentemot D........................................................................................................................................................ 364.2.2 B:s ansvar gentemot C ........................................................................................................................................................ 364.2.3 A:s ansvar gentemot B ..............................................................................................................

kada orsakad av försumlighet hos leverantören.Herre har påpekat att det i målet är oklart på vilken grund skadeståndsansvaret ansågs föreliggaoch om ansvaret var inomobligatoriskt eller utomobligatoriskt.220 Enligt min mening tyderdock resonemangen i domskälen och HD:s uttalande om att säljaren åtagit sig att leverera justzinkfri olja på att HD ansett att en underförstådd garanti eller särskild utfästelse förelegat. Attvarken säljarens eller leverantörens eventuella försumlighet berörs verkar enligt mig också tydapå att garantier och särskilda utfästelser har en stor betydelse för en säljares skadeståndsansvaroch att en underförstådd garanti har företräde framför ett eventuellt önskemål om attskadevållaren ska betala. Dock är det möjligt att säljaren i sin tur skulle kunna krävaleverantören på den ersättning de behövt utge och på så vis kanalisera skadeståndet, men dettaär inget vi får svar på i det här rättsfallet.4.1.3 NJA 2007 s. 758I det så kallade Bravidamålet gjorde Göta hovrätt bedömningen att en beställare med hänsyntill bestämmelserna i standardavtalet AB 92 inte hade en alternativ rätt till skadestånd frånunderentreprenören för sakskador på annat än entreprenaden, utom möjligen omunderentreprenören orsakat skadan genom grov vårdslöshet eller uppsåtligen.221 HDmeddelade inte prövningstillstånd i målet, men de gjorde en motsvarande bedömning irättsfallet NJA 2007 s. 758. Fallet rörde en generalentreprenad där en underentreprenör orsakaten vattenskada på beställarens fastighet (vilken huvudsakligen utgjorde annan egendom än densom var föremål för entreprenaden) i samband med en stamrenovering. Skadan ansågs varaorsakad av vårdslöshet, vårdslösheten bedömdes dock inte vara grov. Standardavtalet AB 92gällde såväl mellan beställaren och generalentreprenören som mellan generalentreprenören ochunderentreprenören. Tvist uppstod mellan beställarens och undere

ens eventuella försumlighet berörs verkar enligt mig också tydapå att garantier och särskilda utfästelser har en stor betydelse för en säljares skadeståndsansvaroch att en underförstådd garanti har företräde framför ett eventuellt önskemål om attskadevållaren ska betala. Dock är det möjligt att säljaren i sin tur skulle kunna krävaleverantören på den ersättning de behövt utge och på så vis kanalisera skadeståndet, men dettaär inget vi får svar på i det här rättsfallet.4.1.3 NJA 2007 s. 758I det så kallade Bravidamålet gjorde Göta hovrätt bedömningen att en beställare med hänsyntill bestämmelserna i standardavtalet AB 92 inte hade en alternativ rätt till skadestånd frånunderentreprenören för sakskador på annat än entreprenaden, utom möjligen omunderentreprenören orsakat skadan genom grov vårdslöshet eller uppsåtligen.221 HDmeddelade inte prövningstillstånd i målet, men de gjorde en motsvarande bedömning irättsfallet NJA 2007 s. 758. Fallet rörde en generalentreprenad där en underentreprenör orsakaten vattenskada på beställarens fastighet (vilken huvudsakligen utgjorde annan egendom än densom var föremål för entreprenaden) i samband med en stamrenovering. Skadan ansågs varaorsakad av vårdslöshet, vårdslösheten bedömdes dock inte vara grov. Standardavtalet AB 92gällde såväl mellan beställaren och generalentreprenören som mellan generalentreprenören ochunderentreprenören. Tvist uppstod mellan beställarens och underentreprenörensförsäkringsbolag och tingsrätten hänsköt frågan om den skadelidande fastighetsägaren hademöjlighet att utkräva ersättning från den underentreprenör som vållat skadan till HD. HD:savgörande var att beställaren, som var bunden av AB 92 gentemot generalentreprenören, intehade rätt till ersättning från underleverantören på utomobligatorisk grund för den skada partenorsakat.220221Herre, Svensk rättspraxis: Förmögenhetsrätt 1978-2004,

ärskilt ändamÃ¥l eller säljarens uppträdandeansetts jämförligt med att utfästa vissa egenskaper. I NJA 2001 s. 309 menade HD att dennapraxis fortfarande bör kunna beaktas, förutsatt att ingen nytillkommen lagstiftning ändratförutsättningarna för detta. HD öppnade dessutom upp för en vidareutveckling avproduktansvaret genom praxis. Dessa rättsfall visar enligt mig att det finns vissaomständigheter som medför ett större ansvar för en säljare, även om tvÃ¥ parter har avtalat ombegränsningar av ansvaret i förhÃ¥llande till vad som gäller enligt köplagen. Detta gäller inteendast skadevÃ¥llaren, utan det gäller även för säljare som inte är den part i handelskedjan somorsakat felet.Av de undersökta rättsfallen framgÃ¥r ocksÃ¥ att avtalsfriheten har en mycket stor betydelse inomköprättens omrÃ¥de. Att det finns ett behov för avtalsparter i kommersiella förhÃ¥llanden attkunna begränsa sitt ansvar lyftes fram av HD redan i NJA 1979 s. 483, och i NJA 2007 s. 758betonades möjligheterna för avtalsparter i kommersiella sammanhang att själva regleraskadestÃ¥ndet omfattning. I NJA 2007 s. 758 förhindrades dessutom en kanalisering avskadestÃ¥ndsansvaret till det led varifrÃ¥n felet härstammade genom ett Ã¥sidosättande avprincipen om avtalets subjektiva begränsning. Ãsidosättandet av principen medförde att enunderentreprenör omfattades av ansvarsbegränsningarna mellan köparen ochgeneralentreprenören. I samma rättsfall uttalade HD ocksÃ¥ att ansvarsbegränsningar i ett34standardavtal befriade en underentreprenör frÃ¥n skadestÃ¥ndsansvar, förutsatt attunderentreprenören inte Ã¥sidosatt en särskild säkerhetsförpliktelse eller orsakat skadanuppsÃ¥tligen eller av grov vÃ¥rdslöshet. Tidigare har det, som nämnts ovan, verkat vara allmäntgällande att ansvarsbegränsningar inte skulle tas i beaktande om en part orsakat skadauppsÃ¥tligen eller genom grov oaktsamhet.223 Numera verkar det dock vara osäkert omönskemÃ¥le

att dennapraxis fortfarande bör kunna beaktas, förutsatt att ingen nytillkommen lagstiftning ändratförutsättningarna för detta. HD öppnade dessutom upp för en vidareutveckling avproduktansvaret genom praxis. Dessa rättsfall visar enligt mig att det finns vissaomständigheter som medför ett större ansvar för en säljare, även om tvÃ¥ parter har avtalat ombegränsningar av ansvaret i förhÃ¥llande till vad som gäller enligt köplagen. Detta gäller inteendast skadevÃ¥llaren, utan det gäller även för säljare som inte är den part i handelskedjan somorsakat felet.Av de undersökta rättsfallen framgÃ¥r ocksÃ¥ att avtalsfriheten har en mycket stor betydelse inomköprättens omrÃ¥de. Att det finns ett behov för avtalsparter i kommersiella förhÃ¥llanden attkunna begränsa sitt ansvar lyftes fram av HD redan i NJA 1979 s. 483, och i NJA 2007 s. 758betonades möjligheterna för avtalsparter i kommersiella sammanhang att själva regleraskadestÃ¥ndet omfattning. I NJA 2007 s. 758 förhindrades dessutom en kanalisering avskadestÃ¥ndsansvaret till det led varifrÃ¥n felet härstammade genom ett Ã¥sidosättande avprincipen om avtalets subjektiva begränsning. Ãsidosättandet av principen medförde att enunderentreprenör omfattades av ansvarsbegränsningarna mellan köparen ochgeneralentreprenören. I samma rättsfall uttalade HD ocksÃ¥ att ansvarsbegränsningar i ett34standardavtal befriade en underentreprenör frÃ¥n skadestÃ¥ndsansvar, förutsatt attunderentreprenören inte Ã¥sidosatt en särskild säkerhetsförpliktelse eller orsakat skadanuppsÃ¥tligen eller av grov vÃ¥rdslöshet. Tidigare har det, som nämnts ovan, verkat vara allmäntgällande att ansvarsbegränsningar inte skulle tas i beaktande om en part orsakat skadauppsÃ¥tligen eller genom grov oaktsamhet.223 Numera verkar det dock vara osäkert omönskemÃ¥let om att en skadevÃ¥llare ska betala för skadan kan uppfyllas ens i fall dÃ¥ skadanorsakats av grov vÃ¥rdslöshet. Enligt HD är 36

(Hämtad 2020-12-01)Cornell Law School. Force Majeure. https://www.law.cornell.edu/wex/forcemajeure(Hämtad 2020-10-20)Naturvårdsverket. Om ansvar för miljöskulder i mark och vatten: Miljöbalkens regler omskyldigheter och ansvar för förorenade områden.https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5242-X.pdf (Hämtad 202011-09)Teknikföretagen. Informationsskrift avseende NLS 19.https://www.teknikforetagen.se/globalassets/medlemsportalen/standardavtal/produktleveranser/gratis/nls-19-informationsskrift.pdf (Hämtad 2020-11-10)50Teknikföretagen. Om oss. https://www.teknikforetagen.se/om-oss/ (Hämtad 2020-10-23)Walker Morris LLP. Will an Act of God offer a way out of a contracthttps://www.walkermorris.co.uk/publications/disputes-matter-spring-summer-2019/will-anact-of-god-offer-a-way-out-of-a-contract/ (Hämtad 2020-10-20)RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1979 s. 483NJA 1985 s. 641NJA 1993 s. 436NJA 1997 s. 44NJA 2001 s. 309NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 629NJA 2011 s. 600NJA 2014 s. 760NJA 2017 s. 9NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 834HovrättenGöta hovrätts dom den 20 december 2001 i mål T 229-0151

kadelidande tredje man, lantbrukaren,vänder sig till sin medkontrahent, åkeriet, för ersättning. Skadelidandensmedkontrahent får i sin tur vända sig till sin medkontrahent, tillverkaren, som slutligtska stå för skadan.3I vissa situationer finns det skäl för den skadelidanden att vilja rikta sig direkt tillsin medkontrahents medkontrahent. Ett sådant intresse föreligger när skadelidandesmedkontrahent är på obestånd och inte har möjlighet att ersätta skadelidanden för sinskada, samtidigt som den som orsakat kontraktsbrottet, medkontrahentensmedkontrahent, är solvent.4 För att säkerställa att den som orsakat kontraktsbrottet1Hellner, Hager och Persson., Speciell avtalsrätt II s. 133, Adlercreutz, Gorton och Lindell-Frantz,Avtalsrätt I s. 163 f., Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt s. 290, Grönfors, Avtalsgrundanderättsfakta s. 167 f., Johansson, Direktkrav i senare tids rättstillämpning, Fs Håstad s. 285, NJA 1997 s.44, NJA 2001 s. 711 och NJA 2007 s. 758.2 Hellner, Hager och Persson., Speciell avtalsrätt II s. 133, Zackariasson, Privity of Contract and DirectClaims, Fs Avtalslagen 100 år s. 229, NJA 1997 s. 44, NJA 2001 s. 711 och NJA 2007 s. 758. Se 67 1st. köplagen som stadgar att skadestånd till följd av avtalsbrott omfattar ersättning för utgifter.3 Håstad, Köprätt (2009) s. 157.4 Se JustR Lindskog tillägg i NJA 2014 s. 760, jfr även omständigheterna i NJA 1995 s. 197, NJA 1996 s.400, NJA 2000 s. 48, och NJA 2012 s. 697.6får betala för den skada som uppkommit finns det i en sådan situation ett intresse avatt skadelidande ska kunna vända sig direkt till bakre led.5 I doktrin har det av fleraförfattare förutsatts att om den skadelidandes medkontrahent inte betalarskadelidandenshuvudfordrankanmedkontrahenteninteframställaentäckningsfordran mot sin medkontrahent.6 I exemplet ovan innebär det att om åkerietinte betalat lantbrukarens huvudfordran kommer inte åkeriet kunna göra gä

lutligtska stå för skadan.3I vissa situationer finns det skäl för den skadelidanden att vilja rikta sig direkt tillsin medkontrahents medkontrahent. Ett sådant intresse föreligger när skadelidandesmedkontrahent är på obestånd och inte har möjlighet att ersätta skadelidanden för sinskada, samtidigt som den som orsakat kontraktsbrottet, medkontrahentensmedkontrahent, är solvent.4 För att säkerställa att den som orsakat kontraktsbrottet1Hellner, Hager och Persson., Speciell avtalsrätt II s. 133, Adlercreutz, Gorton och Lindell-Frantz,Avtalsrätt I s. 163 f., Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt s. 290, Grönfors, Avtalsgrundanderättsfakta s. 167 f., Johansson, Direktkrav i senare tids rättstillämpning, Fs Håstad s. 285, NJA 1997 s.44, NJA 2001 s. 711 och NJA 2007 s. 758.2 Hellner, Hager och Persson., Speciell avtalsrätt II s. 133, Zackariasson, Privity of Contract and DirectClaims, Fs Avtalslagen 100 år s. 229, NJA 1997 s. 44, NJA 2001 s. 711 och NJA 2007 s. 758. Se 67 1st. köplagen som stadgar att skadestånd till följd av avtalsbrott omfattar ersättning för utgifter.3 Håstad, Köprätt (2009) s. 157.4 Se JustR Lindskog tillägg i NJA 2014 s. 760, jfr även omständigheterna i NJA 1995 s. 197, NJA 1996 s.400, NJA 2000 s. 48, och NJA 2012 s. 697.6får betala för den skada som uppkommit finns det i en sådan situation ett intresse avatt skadelidande ska kunna vända sig direkt till bakre led.5 I doktrin har det av fleraförfattare förutsatts att om den skadelidandes medkontrahent inte betalarskadelidandenshuvudfordrankanmedkontrahenteninteframställaentäckningsfordran mot sin medkontrahent.6 I exemplet ovan innebär det att om åkerietinte betalat lantbrukarens huvudfordran kommer inte åkeriet kunna göra gällande sintäckningsfordran gentemot tillverkaren. Ordningen har ansetts vara otillfredsställandedå den innebär att medkontrahentens obestånd får till följd att skadelidanden aldrigfår betal

fordran inte ska kunna görasgällande när en huvudfordran inte har betalats samtidigt som han i den senarepassagen anför att sÃ¥ visst kan vara fallet. Eftersom det finns en grundläggandeskillnad mellan situationerna han beskriver är dock uttalandena inte nödvändigtvis18192021222324Lindskog, Betalning s. 296.Lindskog, Betalning s. 295.Lindskog, Betalning s. 273.Lindskog, Betalning s. 296.Rodhe, Obligationsrätt s. 514.Rodhe, Obligationsrätt s. 571.Rodhe, Obligationsrätt s. 571.13motstridiga.25 Det senare uttalandet, där Rodhe menar att huvudfordran inte behöverha ersatts för att tredje man ska kunna fÃ¥ ersättning, avser situationer där den främregäldenären är insolvent. Rodhes argumentation pÃ¥minner därför om Lindskogs, dÃ¥huvudregeln antas vara att en huvudfordran behöver ha betalats för atttäckningsfordran ska kunna göras gällande samtidigt som en annan ordning ansesgälla i de fall dÃ¥ den främre gäldenären är insolvent.I NJA 2007 s. 758 uttryckte HD att endast det faktum att den främre gäldenärenhar en skuld mot tredje man inte medför att täckningsfordran kan göras gällande.26Avgörandet gällde möjligheten för en beställare av en entreprenad att pÃ¥utomobligatorisk grund kräva skadestÃ¥nd av en underentreprenör, den bakregäldenären. Uttalandet fÃ¥r anses ha gjorts obiter dictum dÃ¥ det gjordes vid sidan avomständigheterna i mÃ¥let.27 Prejudikatvärdet av uttalandet är därför oklart. HD har iNJA 2018 s. 301 uttalat sig i strid mot 2007 Ã¥rs uttalande. Avgörandet gällde enlokalhyresvärds ansvar när gods i lokalen har förstörts. I domskälen anfördedomstolen att det normalt inte krävs att en betalningsskyldighet är fullgjord ellerfastställd för att skyldigheten att betala ska kunna föras över till nästa led.28 Ãven dettauttalande synes ha gjorts obiter dictum.HÃ¥stad, som även var referent i NJA 2007 s. 758, kan antas ha utgÃ¥tt frÃ¥n att entäckningsfordran inte kan göras

ansesgälla i de fall dÃ¥ den främre gäldenären är insolvent.I NJA 2007 s. 758 uttryckte HD att endast det faktum att den främre gäldenärenhar en skuld mot tredje man inte medför att täckningsfordran kan göras gällande.26Avgörandet gällde möjligheten för en beställare av en entreprenad att pÃ¥utomobligatorisk grund kräva skadestÃ¥nd av en underentreprenör, den bakregäldenären. Uttalandet fÃ¥r anses ha gjorts obiter dictum dÃ¥ det gjordes vid sidan avomständigheterna i mÃ¥let.27 Prejudikatvärdet av uttalandet är därför oklart. HD har iNJA 2018 s. 301 uttalat sig i strid mot 2007 Ã¥rs uttalande. Avgörandet gällde enlokalhyresvärds ansvar när gods i lokalen har förstörts. I domskälen anfördedomstolen att det normalt inte krävs att en betalningsskyldighet är fullgjord ellerfastställd för att skyldigheten att betala ska kunna föras över till nästa led.28 Ãven dettauttalande synes ha gjorts obiter dictum.HÃ¥stad, som även var referent i NJA 2007 s. 758, kan antas ha utgÃ¥tt frÃ¥n att entäckningsfordran inte kan göras gällande endast pÃ¥ den grunden att den främregäldenären fÃ¥tt en skuld mot tredje man. I diskussionen om direktkrav anför nämligenHÃ¥stad att när den bakre gäldenären har vÃ¥llat en skada som tredje man slutligt skaersättas för och den främre gäldenären är insolvent sÃ¥ riskerar den bakre gäldenärenatt göra en obehörig vinst pÃ¥ tredje mans bekostnad.29 PÃ¥stÃ¥endet fÃ¥r antas vila pÃ¥25 Jfr Edlund, Ãr skadevÃ¥llare skyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innan den skadelidandehaft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 200405, s. 701 och tingsrättens dom i NJA 2021 s. 622, sombÃ¥da antyder att uttalandena är motstridiga.26 NJA 2007 s. 758, s. 773.27 Jfr tingsrättens domskäl i NJA 2021 s. 622, Ramberg, Hur identifieras rättsregler i HD:s prejudikat,SvJT 2022 s. 521.28 NJA 2018 s. 301 p. 23.29 HÃ¥stad, Köprätt (2009) s. 157. Analysen om obehörig vinst f

rävs att en betalningsskyldighet är fullgjord ellerfastställd för att skyldigheten att betala ska kunna föras över till nästa led.28 Ãven dettauttalande synes ha gjorts obiter dictum.HÃ¥stad, som även var referent i NJA 2007 s. 758, kan antas ha utgÃ¥tt frÃ¥n att entäckningsfordran inte kan göras gällande endast pÃ¥ den grunden att den främregäldenären fÃ¥tt en skuld mot tredje man. I diskussionen om direktkrav anför nämligenHÃ¥stad att när den bakre gäldenären har vÃ¥llat en skada som tredje man slutligt skaersättas för och den främre gäldenären är insolvent sÃ¥ riskerar den bakre gäldenärenatt göra en obehörig vinst pÃ¥ tredje mans bekostnad.29 PÃ¥stÃ¥endet fÃ¥r antas vila pÃ¥25 Jfr Edlund, Ãr skadevÃ¥llare skyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innan den skadelidandehaft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 200405, s. 701 och tingsrättens dom i NJA 2021 s. 622, sombÃ¥da antyder att uttalandena är motstridiga.26 NJA 2007 s. 758, s. 773.27 Jfr tingsrättens domskäl i NJA 2021 s. 622, Ramberg, Hur identifieras rättsregler i HD:s prejudikat,SvJT 2022 s. 521.28 NJA 2018 s. 301 p. 23.29 HÃ¥stad, Köprätt (2009) s. 157. Analysen om obehörig vinst finns dock inte kvar i 2022 Ã¥rs upplaga avHÃ¥stads Köprätt. Det kan möjligen tolkas som att HÃ¥stad inte längre är av uppfattningen att den bakre14antagandet att täckningsfordran inte kan göras gällande innan huvudfordran harbetalats. Annars hade den främre gäldenärens bristande betalningsförmÃ¥ga ochmöjlighet att ersätta tredje man för sin huvudfordran inte pÃ¥verkat den bakregäldenärens skyldighet att betala. HÃ¥stad verkar därför vara enig med Lindskog ochRodhe gällande pÃ¥stÃ¥endet om att en täckningsfordran inte kan göras gällande omhuvudfordran inte har betalats.30Mossberg ifrÃ¥gasätter en sÃ¥dan tolkning och anför att det inte är självklart att enskada för den främre gäldenären, och alltsÃ¥ en skyldighet för de

34 3 st. kan den skadelidande fÃ¥ersättning för avhjälpande, trots att nÃ¥got avhjälpande inte har skett. I 69 köplagenregleras abstrakt skadestÃ¥nd. Enligt bestämmelsen kan köparen fÃ¥ ersättning för skadatrots att nÃ¥got täckningsköp inte har skett. Enligt skiljenämnden är det avgörande föratt en täckningsfordran ska kunna framställas att den skadelidande kunnat visa att denÃ¥dragit sig ett betalningsansvar mot tredje man.35Sammanfattningsvis kan det konstateras att det funnits mÃ¥nga olika uppfattningarom när en täckningsfordran ska kunna göras gällande. Rodhe, HÃ¥stad och Lindskogdelar uppfattningen att huvudfordrans betalning är en nödvändig förutsättning.Lindskog och Rodhe anser dock att regeln inte ska tillämpas när den främregäldenären är insolvent. Zackariasson, Edlund och Mossberg är av en annanuppfattning och menar att täckningsfordran inte är avhängig huvudfordransbetalning. Situationen blir inte heller tydligare genom NJA 2007 s. 758 och NJA 2018s. 301 eftersom domstolens uttalanden i avgörandena är motstridiga och har ett oklartprejudikatvärde dÃ¥ bÃ¥da gjorts obiter dictum.2.3 Allmänna utgÃ¥ngspunkter för synen pÃ¥ direktkravEnligt principen om avtalets subjektiva verkan har parter i kontraktsförhÃ¥llanden somhuvudregel att svara mot sin medkontrahent, och inte sin medkontrahentsmedkontrahent.36 Regeln gäller även i frÃ¥ga om kontraktsbrott i flera led, där den somdrabbats av kontraktsbrottet inte kan vända sig till den som ursprungligen orsakat34Edlund, Ãr skadevÃ¥llare skyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innan den skadelidandehaft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 200405, s. 701.35 Edlund, Ãr skadevÃ¥llare skyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innan den skadelidandehaft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 200405, s. 701.36 NJA 2012 s. 697 p. 13, NJA 1997 s. 44, NJA 2001 s. 711, NJA 2007 s 758, Hellner m.fl., Speciellkontrakt

anses föreligga ett krav pÃ¥ fullgjordbetalning. Domstolens motivering bestÃ¥r alltsÃ¥ endast av en hänvisning samt ettkonstaterade om att det inte finns stöd i praxis eller doktrin för att utgÃ¥ngspunkten äratt huvudfordran mÃ¥ste betalas först. Hänvisningen till Edlund indikerar att det ärargumenten som framförs i Edlunds artikel som utgör argument även för HD:sargumentation. I sÃ¥ fall fÃ¥r domstolen anses ha motiverat sitt ställningstagande medatt ordningen stÃ¥r i överensstämmelse med dispositiv rätt i form av köplagen ochslutsatsen i NJA 1878 s. 25 och NJA 1936 s. 717 gällande konkursboets rätt tillersättning trots att pengarna inte skulle komma betalas ut till skadelidande slutligt.74NÃ¥gra säkra slutsatser kan inte dras av hänvisningen till Edlunds artikel fast än det ärsannolikt att det inte endast är slutsatsen i Edlunds artikel utan även skälen bakomsom domstolen hänvisar till.Avgörandet innebär att domstolen frÃ¥ngÃ¥r uttalandet i NJA 2007 s. 758, i vilketmotsatt ordning ansÃ¥gs gälla. Domstolens ställningstagande i Länna Marks fordraninnebär ocksÃ¥ att Lindskog och Rodhes uttalande samt HÃ¥stads antagande omtäckningsfordringar inte kan anses vara förenliga med gällande rätt.75 Endast omLänna Mark hade varit pÃ¥ obestÃ¥nd, en omständighet som inte Ã¥beropats av parterna,hade täckningsfordran kunnat göras gällande enligt Rodhe och Lindskog.767273NJA 2018 s. 301 p. 23.Edlund, Ãr skadevÃ¥llare skyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innan den skadelidandehaft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 2004-05 s. 700 f. Se även avsnitt 2.2 där Edlunds artikeldiskuteras.74 Dessa avgöranden analyseras i avsnitt 4.3.2.75 Jfr avsnitt 2.2.76 Lindskog, Betalning s. 270 ff. och Rodhe, Obligationsrätt s. 171.273.3.2 Täckningsfordrans ändamÃ¥lÃndamÃ¥let med den bakre gäldenärens betalningsskyldighet har länge varit enomstridd frÃ¥ga. Som anförts ovan menar Lindskog att den bakr

ens argumentation i NJA 2012 s. 697 p. 13 därdomstolen enligt Mossberg, antyder att de medgivna direktkravsfallen motiveras av att tredje man ärsärskilt skyddsvärda, se Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 695.175 HÃ¥stad, Sakrätt avseende lös egendom s. 17.59Käll- och litteraturförteckningOffentligt tryckSvenskaSOU 1988:63. Kommission och dylikt: sakrättsliga frÃ¥gor vid kommission,Ã¥tertagandeförbehÃ¥ll, konsignation, legotillverkning och kommissionärsbolagSOU 2005:120. Fondkommission och en ny kommissionslagNJA 1914 IIProp. 1975:6. Om ändring i konkurslagenProp. 1988/89:76. Om ny köplagProp. 2008/09:88. Om ny kommissionslagFinskaProp. 1986 nr. 83. Förslag till köplagRättsfallHögsta domstolenNJA 1878 s. 25NJA 1936 s. 717NJA 1969 s. 27.NJA 1978 s. 194NJA 1981 s. 562NJA 1983 s. 737NJA 1987 s. 407NJA 1995 s. 19760NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 624NJA 1997 s. 44NJA 1997 s. 408NJA 2000 s. 48NJA 2000 s. 685NJA 2001 s. 711NJA 2003 s. 37NJA 2007 s. 758NJA 2009 s. 291NJA 2011 s. 576NJA 2012 s. 419NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 491NJA 2013 s. 822NJA 2014 s. 760NJA 2014 s. 960NJA 2017 s. 882NJA 2018 s. 26661NJA 2018 s. 301NJA 2018 s. 653NJA 2019 s. 119NJA 2019 s. 468NJA 2021 s. 622NJA 2022 s. 311HovrättenRH 1994:23LitteraturAdlercreutz, A., Gorton, L., Lindell-Frantz, E., Avtalsrätt I, 13 uppl., Juristförlaget iLund, Lund 2011Andersson, H., Ersättningsproblem i skadestÃ¥ndsrätten: skadestÃ¥ndsrättsligautvecklingslinjer. Bok III, Iustus förlag, Uppsala, 2017Edlund, L., Ãr skadevÃ¥llare skyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innanden skadelidande haft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 200405, s. 700 ff.Gomard, B., Obligationsret 1. Del, 4 uppl., Jurist- og Ãkonomforbundets Forlag,Köpenhamn 2006Grönfors, K., Avtalsgrundande rättsfakta, 2 uppl., SantÃrus Förlag, Stockholm, 2013Hellner, J., Ramberg, J., Speciell avtalsrätt I Köprätt, 2 uppl., Norstedts Juridik,Stockho

blir inte heller tydligare genom NJA 2007 s. 758 och NJA 2018s. 301 eftersom domstolens uttalanden i avgörandena är motstridiga och har ett oklartprejudikatvärde dÃ¥ bÃ¥da gjorts obiter dictum.2.3 Allmänna utgÃ¥ngspunkter för synen pÃ¥ direktkravEnligt principen om avtalets subjektiva verkan har parter i kontraktsförhÃ¥llanden somhuvudregel att svara mot sin medkontrahent, och inte sin medkontrahentsmedkontrahent.36 Regeln gäller även i frÃ¥ga om kontraktsbrott i flera led, där den somdrabbats av kontraktsbrottet inte kan vända sig till den som ursprungligen orsakat34Edlund, Ãr skadevÃ¥llare skyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innan den skadelidandehaft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 200405, s. 701.35 Edlund, Ãr skadevÃ¥llare skyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innan den skadelidandehaft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 200405, s. 701.36 NJA 2012 s. 697 p. 13, NJA 1997 s. 44, NJA 2001 s. 711, NJA 2007 s 758, Hellner m.fl., Speciellkontraktsrätt II s. 133, Zackariasson, Direktkrav s. 121, Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt s. 292.I NJA 2022 s. 311 har HD dock uttalat att huvudregeln är att tredje man har att hÃ¥lla sig till den främregäldenären, Ã¥tminstone i de fall dÃ¥ tredje man kan erhÃ¥lla betalning av den främre gäldenären. Att denfrämre gäldenärens betalningsförmÃ¥ga skulle inverka pÃ¥ tredje mans rätt att vända sig till den bakregäldenären har inte uttalats av domstolen i tidigare avgöranden. Uttalandet kom dock aldrig att tillämpasi mÃ¥let och gjordes närmast obiter dictum. Rättskällevärdet av uttalandet är därmed oklart.16skadan.37 Starkast stöd för huvudregeln utgör 24 kommissionslagen (2009:865) somstadgar att tredje man, genom avtalet med kommissionären, endast fÃ¥r en rätt motkommissionären och inte kommittenten.38 Ãven 4 kap. 5 lagen (1980:1102) omhandelsbolag och enkla bolag utgör stöd för huvudregeln.39 Av bestä

undenhetsmekanism i avtal innebär principiellt att vid frÃ¥ga om avtal om samägdegendom som kräver gemensamt förfogande enligt 2 SamL är delägarna endastmot tredje man bundna enskilt beträffande sin andel. Om A och B överlÃ¥ter samägd78Adlercreutz, Avtalsrätt I, s 164.Adlercreutz, s 164 och 167 ff. Detta är inte att förväxla med att ett avtal kan vara negativt för tredjeman, t ex genom att tvÃ¥ parter avtalar om äganderättsförbehÃ¥ll till nackdel för förvärvarensborgenärskollektiv, eller att ett avtal mellan tvÃ¥ parter innehÃ¥ller förbud om att pÃ¥ visst sätträttshandla med tredje man. För vidare diskussion beträffande det förstnämnda, se HÃ¥stad, Sakrättavseende lös egendom, s 182.9 Se vidare prop 1975/76:81 s 55; Zackariasson, Direktkrav; Hellner m fl, Speciell avtalsrätt IIKontraktsrätt, 2 häftet. Allmänna ämnen, s 143. Problemet kan sägas ligga nära reglerna omutomobligatoriska skadestÃ¥nd, jmf NJA 2014 s 760 (direktkrav) och NJA 2007 s 758 (entreprenad).10 Grönfors, Avtalsgrundande rättsfakta, s 154.11 Terminologin skiljer sig. Ex talar Hellner om kedjeavtal och avtalsnät, Hellner, Speciell avtalsrättII kontraktsrätt, s 141 f.12 Se vidare Grönfors, Avtalsgrundande rättsfakta, avsnitt; jmf Hellner, Speciell avtalsrätt IIkontraktsrätt, allmänna ämnen, s 141.4egendom till C föreligger tvÃ¥ avtal, ett mellan A och C samt ett mellan B och C.13Det principiella hindret mot avtalsbundenhet mellan flera parter ska samtidigt inteuppfattas som att hinder föreligger mot att rättstillämpningen genomskÃ¥darformella avtalskonstruktioner i sakrättsliga sammanhang.14 Det kan här ocksÃ¥noteras att trots att avtal formellt visserligen binder enbart tvÃ¥ parter kanprocessrättsliga regelverk hindra en samägare frÃ¥n att föra talan i avtalsnät.152.2 Samäganderätt och ideell andelKonceptet samäganderätt med fri förfoganderätt för enskilda ägaren till sin del avegendomen (2 SamL) bygger som nÃ

m begränsade ekonomiska resurser ha en kylande effekt på atttvistefrågor inte hamnar hos domstolen.För att dra slutsatser i dessa frågor finns flertal faktorer att överväga ochmotsatta slutsatser kan dras om man värderar vissa av dessa annorlunda. Jagvälkomnar för framtiden bättre lösningar än vad jag kommit fram till, men till desshoppas jag att dessa åtminstone kan tjäna som underlag för diskussion och vidareanalys av några mindre flitigt behandlade frågor och problem inom civilrätten.116Samäganderätt kan kommersiellt även uppkomma ofrivilligt efter att fungibel egendomsammanblandats med sysslomannens, se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s 174; jmf NJA1994 s 506.46KällförteckningRättsfallNJA 1914 s 286NJA 1932 s 55NJA 1939 s 434NJA 1960 s 454NJA 1966 s 68NJA 1975 s 611NJA 1975 s 198NJA 1976 s 251NJA 1980 s 547NJA 1998 s 734NJA 1987 s 3NJA 1988 s 78NJA 1992 s 375NJA 1992 s 859NJA 1998 s 545NJA 2000 s 10NJA 2005 s 608NJA 2007 s 758NJA 2009 s 79NJA 2012 s 419NJA 2012 s 953NJA 2012 s 109547NJA 2012 s 377NJA 2014 s 272NJA 2014 s 760NJA 2015 s 741NJA 2017 s 1101NJA 2019 s 195NJA 2021 s 943Offentligt tryckProp 1972:5 s 579 KungI. Maj:ts proposition med försag till skadeståndslag m.m.Prop 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andrarättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m.mProp 2008/09:88 Ny kommissionslagProp 2021/22:85 s 54 En ny konsumentköplagSOU 1988:63 Kommission och dylikt: sakrättsliga frågor vid kommission,återtagandeförbehåll, konsignation, legotillverkning och kommissionärsbolag:[slutbetänkandeSOU 2005:120 s 58 Fondkommission - och en ny kommissionslagLitteraturAdlercreutz A, Avtalsrätt I, upplaga 14, Juristförlaget i Lund 2016Bengtsson B, Strömbäck, Skadeståndslagen en kommentar, upplaga 7:2, Juno2021Conradi E, Sakskada eller ren förmögenhetsskada, SvJT 1986Ekelöf P O, m fl, Rättegång II, upplaga 8, Norstedts j

ade MaxHamburgerrestauranger (Max) ingått ett avtal med Lotsbåten i Luleå AB(Lotsbåten) angående övertagandet av hyresrätten till några av Max lokaler. Bådaparterna var väl införstådda om att avtalet ingicks under förutsättningen attlokaleninteskulleöverlåtastillnågonsombedrevkonkurrerandehamburgerverksamhet. Före avtalet mellan Max och Lotsbåten ingicksförvärvade en av Max konkurrenter, Frasses Bar i Luleå AB (Frasses) samtligaaktier i Lotsbåten utan Max vetskap. Efter att Max fått kännedom om att Frassesavsåg att bedriva konkurrerande hamburgerverksamhet i lokalen väckte Max enutomobligatoriskt skadeståndstalan mot Frasses. HD biföll Max skadeståndstalanmed motiveringen att Frasses agerande var kvalificerat otillbörligt och ett tydligtavsteg från vad som måste krävas av en kommersiell aktör, samt att det inte gickatt rättfärdiga Frasses agerande utifrån ett konkurrensrättsligt perspektiv. Det är128Se t.ex. NJA 2007 s. 758.Prop. 1972:5 s. 568, exempel på rättsfall där skadestånd för ren förmögenhetsskada har utdömts därskadan inte har orsakats genom brott är NJA 1987 s. 692, NJA 1996 s. 700 och NJA 1998 s. 520.130Det bör anmärkas att detta rättsfall avgjordes innan införandet av produktansvarslag (1992:18), menHD avgörande bygger ändå på synpunkter kring skadestånd vid produktansvar, se särskilt Bengtsson.tillägg i NJA 1986 s. 712.12951dock som huvudregel svårt att kringgå principen om avtalets subjektivabegränsningar genom en utomobligatorisk skadeståndstalan. Till exempel uttalarHD i NJA 2014 s. 760 att en part i en avtals kedja kan vara förhindrad att rikta enutomobligatoriskt skadeståndstalan mot en part i ett senare led om detta följer avett avtal eller en särskild rättsregel. Ett tydligt exempel på detta är t.ex. NJA 2007s. 758 där huvudfrågan var om beställaren av en entreprenad kunde genom enutomobligatorisk skadeståndstalan kräva ersättnin

sala 2020.Radetzki, M., Tolkning av försäkringsvillkor, Upplaga 2, Norstedts Juridik AB,2020.Ramberg, J. och Ramberg, C., Allmän avtalsrätt Upplaga 8, Norstedts Juridik,2020.Ramberg, C., En ny avtalslag, SvJT 2011 s. 32.Rodhe, K., Svensk rättspraxis, obligationsrätt 1945-1949, SvJT 1951 s. 581.Samuelsson, J., Något om tolkning av försäkringsvillkor, SvJT 2014 s 695.Sundberg, J., Avtalstyper och typavtal, SvJT 1961 s 26.Van der Sluijs, J., Direktkravsrätt, Vid ansvarsförsäkring, Jure Förlag AB,Stockholm 2006.Westberg, P., Konflikt och Kontrakt, Jure Förlag AB, Stockholm 2020.Zackariasson, L., Direktkrav, Om rätt att rikta anspråk mot gäldenärens gäldenär,Iustus Förlag AB, Uppsala 1999.PraxisNJA 1939 s. 592NJA 1949 s. 645.NJA 1956 s. 209NJA 1978 s. 307NJA 1986 s. 712NJA 1987 s. 692,74NJA 1989 s. 117.NJA 1992 s. 403NJA 1994 s. 359NJA 1995 s. 197NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 700NJA 1998 s. 520NJA 2000 s. 48NJA 2001 s. 711NJA 2005 s. 142.NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 559NJA 2010 s. 629NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 233NJA 2013 s. 491NJA 2014 s. 760NJA 2015 s. 741NJA 2015 s. 1040NJA 2017 s. 289NJA 2021 s. 62275